Läsning som splittrar

Jag önskar att jag hann att läsa lite mer, läsa andra författare. Både för att inspireras och för att det är så roligt att läsa. Tyvärr tror jag att jag läser mer sällan sedan jag själv blev författare och jag har funderat på vad det beror på. Om jag ska vara ärlig handlar det inte bara om tidsbrist, även om det är lätt att skylla på det. Utan det handlar om att inte vilja bli störd i sin egen skrivprocess. När jag skriver som mest intensivt, när jag fortfarande håller på med handlingen och håller alla trådar, alla tankar i huvudet och är fokuserad på att få ihop berättelsen, då fungerar det inte så bra att läsa andra böcker samtidigt. Jag blir inte inspirerad som man kanske skulle kunna tro, utan splittrad. Börjar att fundera på språket i de böcker jag läser och jämför med mitt eget och blir osäker på om det egna språket duger. Kanske skulle man göra si eller så istället? Och det är då jag upplever att den egna skrivprocessen blir störd, man kan lätt tappa bort det som är just den egna stilen, de egna särdragen.

Därför läser jag numera i perioder. I slutet av oktober, när jag just skickat mitt manus till min förläggare, hade jag en underbar period då jag läste massor av böcker som hade blivit liggande under hösten. Och nu då jag bearbetar manuset går det också ganska bra att läsa, nu finns ju hela min berättelse på papper, även om det naturligvis sker en hel del ändringar och justeringar under våren.

Men när jag lite senare i vår börjar att skriva på del tre, då blir det läspaus igen. Nåja, kanske inte helt och hållet. Det tar ju lång tid att skriva ett manus och självklart kommer jag att läsa en och annan bok under resans gång, men det finns skrivfaser som är mer intensiva än andra. Och under de där intensiva faserna, då är det avhållsamhet som gäller på bokfronten.