Natten till söndag härjade en storbrand i centrala Skövde. Ett av de allra äldsta husen, ett trähus från 1849 mitt i centrum brann ned. I huset fanns en restaurang, flera affärer och lägenheter. Ingen människa kom till skada, men för dem som förlorat sina hem och sin egendom är branden förstås ändå en stor tradgedi.
Jag passerade förbi platsen idag. Nu håller man på att riva hela huset, det blir ett stort hål mitt i stadsbilden. Jag funderar på min bok, på scener som utspelar sig i närheten av Hertig Johans gata och St Sigfrids gata. Jag tror inte att jag behöver skriva om något på grund av branden, men i nästa bok kommer den kanske att sätta avtryck.
Jag håller på med intrigen till min nästa bok samtidigt som jag gör justeringar i manuset till del ett. Och även om det återstår en del arbete innan jag är redo att börja skriva på del två, så vet jag i alla fall att även den ska utspela sig i Skövde med omnejd. Därför kan förändringar i stan påverka mitt skrivande. Det gäller helt enkelt att hålla koll på gator och torg så att man inte missar något viktigt som händer.
tisdag 30 december 2008
söndag 28 december 2008
Slappa mellandagar ger ingen arbetsro
Juldagarna är över och vi har kommit in i de slappa mellandagarna då familjen gärna vänder på dygnet med sena kvällar framför tv:n och utdragna mornar där frukosten ofta serveras framåt lunchtid.
I mitten av januari ska jag lämna manuset till förlaget med de justeringar jag gjort utifrån mitt och Nina Wadensjös samtal i början av december. Jag är redan klar med del 1 och 2. Boken har fem delar, så en del arbete återstår. Jag hoppas få tid att jobba med manuset de närmaste dagarna, men det kan vara svårt att få arbetsro när huset ständigt är fyllt av familjemedlemmar, barnens kompisar och ibland också långväga, övernattande gäster som vi passar på att bjuda hit under julledigheten. En strategi skulle kanske vara att själv vända tillbaka dygnet och gå upp tidigt och jobba medan alla andra sover?
När jag lämnat manuset med justeringar i mitten av januari kommer jag att få en redaktör som fingranskar hela texten, läser varenda mening och också kommer med synpunkter på innehållet. Efter vad jag förstått kommer vi att bolla texten mellan oss några vändor tills vi båda känner att manuset är ordentligt genomarbetat och klart att tryckas. Det ska bli spännande att få jobba tillsammans med en kunnig redaktör och se vilka synpunkter han kommer att ha på min text!
Jag ser på statistiken för bloggen att den haft en hel del besökare under julhelgen och jag förmodar att det beror på att vi skrev ut bloggadressen i familjens julbrev som skickades till släkt och vänner. Tveka inte att lämna kommentarer och hälsningar! Det vore roligt att veta något om dem som besöker min blogg.
I mitten av januari ska jag lämna manuset till förlaget med de justeringar jag gjort utifrån mitt och Nina Wadensjös samtal i början av december. Jag är redan klar med del 1 och 2. Boken har fem delar, så en del arbete återstår. Jag hoppas få tid att jobba med manuset de närmaste dagarna, men det kan vara svårt att få arbetsro när huset ständigt är fyllt av familjemedlemmar, barnens kompisar och ibland också långväga, övernattande gäster som vi passar på att bjuda hit under julledigheten. En strategi skulle kanske vara att själv vända tillbaka dygnet och gå upp tidigt och jobba medan alla andra sover?
När jag lämnat manuset med justeringar i mitten av januari kommer jag att få en redaktör som fingranskar hela texten, läser varenda mening och också kommer med synpunkter på innehållet. Efter vad jag förstått kommer vi att bolla texten mellan oss några vändor tills vi båda känner att manuset är ordentligt genomarbetat och klart att tryckas. Det ska bli spännande att få jobba tillsammans med en kunnig redaktör och se vilka synpunkter han kommer att ha på min text!
Jag ser på statistiken för bloggen att den haft en hel del besökare under julhelgen och jag förmodar att det beror på att vi skrev ut bloggadressen i familjens julbrev som skickades till släkt och vänner. Tveka inte att lämna kommentarer och hälsningar! Det vore roligt att veta något om dem som besöker min blogg.
onsdag 17 december 2008
Glöggfest och professionell feedback
Den 4 december besöker jag för första gången Alfabeta bokförlag i Stockholm. Vi har haft en del kontakt via telefon och mail under de veckor som gått sedan boken blev antagen, men nu är det dags att dra igång processen på allvar.
Alfabeta ligger på Bondegatan 21 på söder. På något sätt känns adressen lite bekant, men jag vet inte varför. Utanför porten står tre av förlagets medarbetare uppradade och de kommer genast fram för att hälsa mig välkommen. Den fina uppställningen beror egentligen inte på att de väntar på mig, utan på lådor med böcker som ska anlända till bokförsäljningen vid kvällens glöggparty, men det känns ändå fint med en liten mottagningskommitté.
Jag får hälsa på förlagets medarbetare innan jag tar plats i soffan på Nina Wadensjös kontor. Vi pratar om mitt manus och hon ger mig konstruktiv kritik och mycket positiv feedback på en övergripande nivå. Inget manus som blir antaget av ett förlag är väl redo att köras direkt in i tryckpressen, utan det är alltid en del justeringar som måste göras. Så är det även för mig. Men det känns så skönt att äntligen få professionell feedback på något jag hittills arbetat med på egen hand. Även om min man kommit med goda synpunkter på språket under skrivprocessen, har det varit ett ensamt jobb att skriva en bok. Det är svårt att bedöma den egna texten och veta hur andra ska uppfatta den. Men nu får jag flera intressanta synpunkter som känns inspirerande och roliga att ta till sig. Jag blir genast sugen på att sätta mig med manuset igen och se hur och var jag kan skriva in förbättringar.
Men innan jag sätter mig på tåget hem är jag med på förlagets glöggfest på kvällen. Det blir en rolig kväll då jag får tillfälle att hälsa på och prata med många intressanta personer.
Först någon vecka senare när jag har anledning att gå ignom gammal e-post och hittar ett mail där avsändarens besöksadress lyser emot mig, inser jag varför adressen på Bondegatan var så bekant. Jag hade varit där tidigare! På exakt samma adress, Bondegatan 21, utanför samma port stod jag för mindre än ett år sedan då jag å jobbets vägnar besökte medieföretaget Newsdesk som också ligger på Bondegatan 21. Men jag kände alltså inte igen mig! Egentligen är jag inte förvånad. Jag har alltid haft svårt för att hitta och denna händelse bekräftade åter att mitt lokalsinne är obefintligt.
Alfabeta ligger på Bondegatan 21 på söder. På något sätt känns adressen lite bekant, men jag vet inte varför. Utanför porten står tre av förlagets medarbetare uppradade och de kommer genast fram för att hälsa mig välkommen. Den fina uppställningen beror egentligen inte på att de väntar på mig, utan på lådor med böcker som ska anlända till bokförsäljningen vid kvällens glöggparty, men det känns ändå fint med en liten mottagningskommitté.
Jag får hälsa på förlagets medarbetare innan jag tar plats i soffan på Nina Wadensjös kontor. Vi pratar om mitt manus och hon ger mig konstruktiv kritik och mycket positiv feedback på en övergripande nivå. Inget manus som blir antaget av ett förlag är väl redo att köras direkt in i tryckpressen, utan det är alltid en del justeringar som måste göras. Så är det även för mig. Men det känns så skönt att äntligen få professionell feedback på något jag hittills arbetat med på egen hand. Även om min man kommit med goda synpunkter på språket under skrivprocessen, har det varit ett ensamt jobb att skriva en bok. Det är svårt att bedöma den egna texten och veta hur andra ska uppfatta den. Men nu får jag flera intressanta synpunkter som känns inspirerande och roliga att ta till sig. Jag blir genast sugen på att sätta mig med manuset igen och se hur och var jag kan skriva in förbättringar.
Men innan jag sätter mig på tåget hem är jag med på förlagets glöggfest på kvällen. Det blir en rolig kväll då jag får tillfälle att hälsa på och prata med många intressanta personer.
Först någon vecka senare när jag har anledning att gå ignom gammal e-post och hittar ett mail där avsändarens besöksadress lyser emot mig, inser jag varför adressen på Bondegatan var så bekant. Jag hade varit där tidigare! På exakt samma adress, Bondegatan 21, utanför samma port stod jag för mindre än ett år sedan då jag å jobbets vägnar besökte medieföretaget Newsdesk som också ligger på Bondegatan 21. Men jag kände alltså inte igen mig! Egentligen är jag inte förvånad. Jag har alltid haft svårt för att hitta och denna händelse bekräftade åter att mitt lokalsinne är obefintligt.
måndag 15 december 2008
"Hetast i Skövde"
Den första veckan i november, en dryg vecka efter att jag fått det positiva beskedet från Alfabeta, är det dags att skicka ett pressmeddelande till lokala medier i Skaraborg för att berätta att Skövde fått en ny deckarförfattare och att handlingen i "Min lilla vän" utseplar sig i Skövde med omnejd.
Nyheten får betydligt större genomslag än vad jag förväntat mig! På tisdagen intervjuas jag i direktsändning i Skaraborg Direkt, eftermiddagsprogrammet i radio Skaraborg i P4. Jag är ganska van både vid att prata i radio och vid direktsändningar, men jag är ovan vid att prata om mig själv. Som presschef på Högskolan i Skövde har jag mest pratat om utbildning och forskning, men inte behövt svara på frågor som rör mig som person. Men det går lättare än jag tror och jag tycker dessutom att det är roligt!
På onsdagen har SLA, Skaraborgs Allehanda, en helsida om mig och min bok med nytagna bilder från Högskolan dit jag förlagt mycket av handlingen. Barack Ombama har under natten blivit USA:s förste, färgade president, men han lyser med sin frånvaro på SLA:s första sida. Där finns istället en stor bild av mig, "Skövdes Agatha Christie" som jag kallas efter det översvallande berömmet från Nina Wadensjö på Alfabeta, som också intervjuas i artikeln. Lokaltidnigar är underbara, det är deras uppdrag att sprida lokala nyheter. Därför kan en ny deckarförfattare i Skövde vara en större nyhet än en nyvald president i USA.
På torsdag morgon visas ett inslag om mig och min bok i samtliga lokala nyhetssändningar i TV 4. Jag börjar märka av den mediala uppståndelsen på allvar. Från Högskolan kommer många grattismail, flera av dem inleds med "Hej Agatha!" Grannar och andra bekanta som jag stöter på kommer fram och gratulerar. På kvällen går jag på Näringslivsgalan i Skövde. Då får jag verkligen erfara att lokala medier har genomslagskraft! Kända och okända vill prata om boken och det verkar finnas ett stort intresse att läsa den, just för att den utspelar sig här i Skövde. Jag är lite ovan vid att bli igenkänd av människor jag aldrig träffat. Jag tänker särskilt en en ung, kanske lite överförfriskad yngling, som pratar så entusiastiskt om min bok. Han undrar om jag förstått att jag är "hetast i Skövde just nu?"
Nyheten får betydligt större genomslag än vad jag förväntat mig! På tisdagen intervjuas jag i direktsändning i Skaraborg Direkt, eftermiddagsprogrammet i radio Skaraborg i P4. Jag är ganska van både vid att prata i radio och vid direktsändningar, men jag är ovan vid att prata om mig själv. Som presschef på Högskolan i Skövde har jag mest pratat om utbildning och forskning, men inte behövt svara på frågor som rör mig som person. Men det går lättare än jag tror och jag tycker dessutom att det är roligt!
På onsdagen har SLA, Skaraborgs Allehanda, en helsida om mig och min bok med nytagna bilder från Högskolan dit jag förlagt mycket av handlingen. Barack Ombama har under natten blivit USA:s förste, färgade president, men han lyser med sin frånvaro på SLA:s första sida. Där finns istället en stor bild av mig, "Skövdes Agatha Christie" som jag kallas efter det översvallande berömmet från Nina Wadensjö på Alfabeta, som också intervjuas i artikeln. Lokaltidnigar är underbara, det är deras uppdrag att sprida lokala nyheter. Därför kan en ny deckarförfattare i Skövde vara en större nyhet än en nyvald president i USA.
På torsdag morgon visas ett inslag om mig och min bok i samtliga lokala nyhetssändningar i TV 4. Jag börjar märka av den mediala uppståndelsen på allvar. Från Högskolan kommer många grattismail, flera av dem inleds med "Hej Agatha!" Grannar och andra bekanta som jag stöter på kommer fram och gratulerar. På kvällen går jag på Näringslivsgalan i Skövde. Då får jag verkligen erfara att lokala medier har genomslagskraft! Kända och okända vill prata om boken och det verkar finnas ett stort intresse att läsa den, just för att den utspelar sig här i Skövde. Jag är lite ovan vid att bli igenkänd av människor jag aldrig träffat. Jag tänker särskilt en en ung, kanske lite överförfriskad yngling, som pratar så entusiastiskt om min bok. Han undrar om jag förstått att jag är "hetast i Skövde just nu?"
Kontraktet gör det verkligt
Efter några dagar ligger kontraktet från Alfabeta i brevlådan. Förlaget vill skriva kontrakt på två böcker direkt, fastän jag ännu bara skrivit en bok. Det känns förstås jättebra att de tror på att jag ska lyckas åstadkomma en andra bok och att man vill satsa på ett långsiktigt samarbete.
Jag är ingen fena på avtal men jag jämför med de mallar som ligger på Författarförbundets hemsida och jag tycker att allt verkar stämma. Jag har ju heller ingen anledning att ifrågasätta avtalet. Alfabeta är ett seriöst förlag och jag känner redan att jag kommer att bli väl omhändertagen av dem som arbetar där. När jag lägger de påskrivna dokumenten i brevlådan för att skicka tillbaka dem till förlaget, hinner verkligheten äntligen i fatt mig. Ett påskrivet förlagsvatal är ett tydligt bevis. Att boken är antagen är inte längre overkligt, utan en konkret sanning.
Jag är ingen fena på avtal men jag jämför med de mallar som ligger på Författarförbundets hemsida och jag tycker att allt verkar stämma. Jag har ju heller ingen anledning att ifrågasätta avtalet. Alfabeta är ett seriöst förlag och jag känner redan att jag kommer att bli väl omhändertagen av dem som arbetar där. När jag lägger de påskrivna dokumenten i brevlådan för att skicka tillbaka dem till förlaget, hinner verkligheten äntligen i fatt mig. Ett påskrivet förlagsvatal är ett tydligt bevis. Att boken är antagen är inte längre overkligt, utan en konkret sanning.
söndag 14 december 2008
Plötsligt händer det!
Klockan är snart ett på natten, men jag har bestämt mig för att skriva mitt första inlägg på min nya blogg innan jag går och lägger mig.
Det är sju veckor sedan Nina Wadensjö, förlagschef på Alfabeta bokförlag, ringer upp mig och berättar att Alfabeta antagit mitt manus "Min lilla vän" och att det ska komma ut som en bok hösten 2009.
När vi avslutar samtalet drabbas jag av en overklighetskänsla. Har detta verkligen hänt? Kan det vara möjligt? Att det händer bara så där, helt oväntat en lördagförmiddag, det som jag hoppats så mycket på? Men min dotter, 13 år, har stått bredvid och lyssnat och hon intygar att samtalet var verkligt, inte en inbillning.
Jag har jobbat så intensivt med mitt manus under så lång tid utan att veta om det någonsin skulle bli antaget. Därför är det svårt att fatta att jag har lyckats! Familjen gläds med mig och ordnar samma kväll en spontan fest här hemma för några av våra nära vänner. Det blir en uppsluppen tillställning med god mat och dryck och jag ombeds läsa några sidor högt ur mitt manus.
Plötsligt, just när stämningen är som gladast, blir jag alldeles kallsvettig. Tänk om någon lurat mig? Om alltsammans är ett skämt? Men hur skulle det ha gått till? Ingen, kanske inte ens min man, har koll på till vilka bokförlag jag skickat mitt manus. Och hon som ringde mig hade alldeles uppenbart läst mitt manus, det framgick ju av vårt samtal. Men tänk om det kanske finns någon som bryter sig in på bokförlag, stjäl manus, läser dem och sedan ringer upp de hoppfulla manusförfattarna och meddelar att de är antagna, som ett tokigt skämt bara?
Jag presenterar denna smått orealistiska men ändå lite oroande tanke för min man, som bara skrattar men påtalar att jag kanske just kläckt intrigen till en ny deckare. Efter en stund kommer jag att tänka på att Nina Wadensjö sa att hon skulle skicka ett mail senare på kvällen som en bekräftelse på vårt samtal. Trots att gästerna fortfarande är kvar, går jag in i e-posten och kan mycket lättad klicka fram det utlovade mailet. Jo, det måste nog vara sant ändå, jag ÄR verkligen antagen.
Tänk, att det ska vara så svårt att tro på att det omöjliga kan ske. Men plötsligt händer det!
Det är sju veckor sedan Nina Wadensjö, förlagschef på Alfabeta bokförlag, ringer upp mig och berättar att Alfabeta antagit mitt manus "Min lilla vän" och att det ska komma ut som en bok hösten 2009.
När vi avslutar samtalet drabbas jag av en overklighetskänsla. Har detta verkligen hänt? Kan det vara möjligt? Att det händer bara så där, helt oväntat en lördagförmiddag, det som jag hoppats så mycket på? Men min dotter, 13 år, har stått bredvid och lyssnat och hon intygar att samtalet var verkligt, inte en inbillning.
Jag har jobbat så intensivt med mitt manus under så lång tid utan att veta om det någonsin skulle bli antaget. Därför är det svårt att fatta att jag har lyckats! Familjen gläds med mig och ordnar samma kväll en spontan fest här hemma för några av våra nära vänner. Det blir en uppsluppen tillställning med god mat och dryck och jag ombeds läsa några sidor högt ur mitt manus.
Plötsligt, just när stämningen är som gladast, blir jag alldeles kallsvettig. Tänk om någon lurat mig? Om alltsammans är ett skämt? Men hur skulle det ha gått till? Ingen, kanske inte ens min man, har koll på till vilka bokförlag jag skickat mitt manus. Och hon som ringde mig hade alldeles uppenbart läst mitt manus, det framgick ju av vårt samtal. Men tänk om det kanske finns någon som bryter sig in på bokförlag, stjäl manus, läser dem och sedan ringer upp de hoppfulla manusförfattarna och meddelar att de är antagna, som ett tokigt skämt bara?
Jag presenterar denna smått orealistiska men ändå lite oroande tanke för min man, som bara skrattar men påtalar att jag kanske just kläckt intrigen till en ny deckare. Efter en stund kommer jag att tänka på att Nina Wadensjö sa att hon skulle skicka ett mail senare på kvällen som en bekräftelse på vårt samtal. Trots att gästerna fortfarande är kvar, går jag in i e-posten och kan mycket lättad klicka fram det utlovade mailet. Jo, det måste nog vara sant ändå, jag ÄR verkligen antagen.
Tänk, att det ska vara så svårt att tro på att det omöjliga kan ske. Men plötsligt händer det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
