Oj, vad mycket som händer...

Det var ett tag sedan jag rapporterade om vad som händer med mitt manus, och det kanske beror på att det händer så mycket hela tiden! Strax före påsk fick jag manuset i pappersform på posten av min redaktör Jacob med alla de förslag till ändringar och korrigeringar som han tyckte att vi skulle göra. Och det var ju en del! Allt från små språkliga synpunkter till mer krångliga saker som att flytta bitar eller skriva om och skriva till lite här och var.

Så det var bara att kavla upp ärmarna och köra igång! Några veckor senare var jag klar och mailade tillbaka en ny version som Jacob nu ska läsa. Förhoppningsvis är det inte så mycket mer som ska ändras nu... Vecka 24 ska boken skickas till tryck. Och innan dess ska vi hinna läsa korrektur... Veckorna går så fort, så fort. Och så ska jag ju hinna skriva på bok två också!

Omslag, fotografering och soppa

Jag har fått se de första förslagen till omslag. Färgerna känns bra, typsnittet gillade jag inte först, men jag har nog ändrat mig nu. Det ska nog inte vara alltför prydligt, utan något som för tankarna åt rätt håll. Hur omslaget ser ut mer i detalj väntar jag med att beskriva tills det är klart. Det blir nog några turer till.

Vid ett besök på förlaget nyligen så blev jag också fotogferad, en intressant upplevelse! Fotografen Peder tog med mig till ett café och så satt jag där vid ett cafébord med en café au lait framför mig och skulle se naturlig ut medan Peder plåtade för glatta livet och de andra cafégästerna nyfiket tittade på. Vi tog sedan en runda utomhus också och tog bilder uppe vid Sofia kyrka på söder.

Och sedan var det dags för soppkväll på förlaget. Jättetrevligt och mysigt! Och roligt att prata med andra författare som snart ska debutera. Det blev roliga samtal om omslag, typsnitt och antal tecken i våra manus...

Deckarseminarium på bokmässan i Göteborg

Idag frågade förlaget om jag vill hålla ett miniseminarium på bokmässan i Göteborg i september tillsammans med deckarförfattaren Ingrid Hedström. Vi ska utifrån våra olika yrken prata om hur vår arbetsplats inspirerar oss att skriva bra kriminalromaner...

Det kändes jätteroligt att bli tillfrågad och jag tackade omdelbart ja! Min bok utspelar sig i den akademiska världen, så det är klart att jag fått massor av inspiration från min arbetsplats, Högskolan i Skövde. Många av mina kolleger frågar om de kommer att känna igen sig. Jag brukar svara att de kommer att känna igen miljön men förhoppningsvis inte kunna identifiera verkliga personer i mina fiktiva gestalter. Jag upplever ju att alla mina personer är påhittade av mig, men kanske är det oundvikligt att hämta ett och annat drag från verkliga personer som funnits i min närhet varje dag i tio år?

Jag har fått fler förfrågningar på hemmaplan om att komma och prata om min bok och om hur det är att vara debuterande författare. På måndag är jag inbjuden till Kvinna Skaraborg för att medverka på ett litterärt café i kulturhuset i Skövde. På tisdag talar jag på en Rotarylunch på hotell Billingen och i april ska jag hålla ett litet föredrag för 50 gymnasielärare om hur det kom sig att jag blev författare vid 40 års ålder.

Den svarta löparen - ny titel på min bok!

Min bok har bytt namn! Glöm "Min lilla vän"!Den kommer i stället att heta "Den svarta löparen". Namnbytet skedde på initiativ av förlaget, men efter att ha funderat och hört argumenten för denna förändring, gick det snabbt för mig att ställa om. Det är svårt att förklara varför detta är en bättre titel utan att avslöja för mycket av handlingen, men även denna nya titel har i allra högsta grad med handlingen att göra.

Nu är det också helt klart att boken släpps i september. I slutet av augusti kommer den att finnas tillgänglig för pressen och ett par veckor senare finns den att köpa. Nästa vecka kommer jag att få se ett förslag till omslag, det ser jag fram emot.

Jag har börjat på del två!

Jag har skrivit de första sidorna på del två! Vilken känsla det var att få skriva ned titeln på första sidan och sedan gå loss på de första scenerna. Även om det fattas en del detaljer när det gäller intrigen så blir det på ett annat sätt när man börjat skriva på boken. Då är arbetet påbörjat "på riktigt". Att jobba med intrigen känns mer flummigt och svårt att mäta. Men nu när jag skriver har jag kommit i gång på allvar.

Jag tycker att det återstår precis så mycket av intrigen som behövs för att jag ska få lagom utrymme att fantisera när jag skriver. De stora linjerna är klara. Jag vet vad som ska hända och varför. Jag vet hur det ska börja och hur det ska sluta och en del om vad som ska hända där emellan. Persongalleriet är också klart. Huvudpersonerna från del ett återkommer naturligtvis, men jag måste ju också skapa nya personer som passar in i den nya intrigen.

Inom kort ska jag också försöka skriva en "debutanttext" som ska publiceras i tidningen Svensk Bokhandel. Alla debutanter skriver tydligen en text om sig själva och det är upp till mig att fundera ut vad den ska handla om. Jag har läst vad andra skrivit och insett att det nog kan handla om i stort sett vad som helst, men jag antar att tanken är att man ska skriva något om sig själv och sin första bok.

Förlaget har också rapporterat att en reklambyrå har börjat jobba med omslaget till boken. Inom ett par veck0r kommer jag att få se ett första utkast. Det ska bli spännande! Mina barn har många tankar om just omslaget och jag får kanske lyssna av deras synpunkter när vi får se förslaget inom kort. Barn har ofta omedelbara och ärliga kommentarer, det kan vara värt att fånga upp deras åsikter.

4 sidor blev 653

Nu har det snart gått två veckor sedan jag mailade iväg mitt manus med de första bearbetningarna till Alfabeta. Jag hade fått förhållningsorder om att inte förlänga manuset alltför mycket, det är redan över 300 manussidor. Och jag hade verkligen ansträngt mig för att inte låta det svälla. Därför kände jag mig rätt nöjd när jag kunde meddela att manuset endast vuxit med fyra sidor, det måste väl ändå anses vara okej?

När jag öppnade det mail jag skickat för att kontrollera att den version som gått iväg verkligen var den rätta, fick jag till min förvåning se att manuset nu innehöll 653 sidor! Vad hade hänt? Efter en stund upptäckte jag att manuset kopierat sig själv på något sätt och innehöll hela manuset två gånger. Men det var trots allt ganska enkelt att fixa detta, det var bara att klippa bort den sista delen så att texten endast innehöll ett manus. Jag fick förstås skicka ett mail till och be om ursäkt för att de utlovade fyra extra sidorna blivit några till...

Nu ska både Nina Wadensjö och min redaktör Jacob Swedberg läsa den version jag skickat in och bolla synpunkter med varandra. I slutet av februari får jag tillbaka manuset av dem med ny feedback och förslag till ändringar.

Under tiden fortsätter jag arbetet med del två. Intrigen är nästan klar nu och jag hoppas att jag kommer igång med själva skrivandet inom kort. Det återstår en del research men en del av den kan jag göra samtidigt som jag skriver. Det kommer att bli skönt att få gå in i den kreativa skrivprocessen igen! När jag skrev mitt första manus mådde jag väldigt bra och njöt av att få uppslukas av min text. Jag hoppas att det blir så även denna gång.

Första bearbetningen klar!

Jag har äntligen jobbat igenom hela manuset och gjort en del justeringar utifrån den feedback jag fått från mitt förlag! Nu ska jag bara skriva ut hela texten igen och gå igenom den på papper, man ser texten på ett annat sätt när man läser den utskriven istället för på skärmen. I alla fall är det så för mig. Antagligen gör jag ytterligare några justeringar när jag läst igenom manuset på en ny pappersutskrift.

Men sedan är jag redo att skicka upp mitt manus till Alfabeta igen. Jag tycker själv att texten vunnit på de ändringar jag gjort. Vi får hoppas att förlaget också tycker det!