lördag 12 september 2009
Fattiga eller snåla?
Jag har upptäckt att min bok redan finns på högskolebiblioteket på min arbetsplats. Men den är redan utlånad och det står fem personer i kö... Frågan är om dessa tålmodiga människor är fattiga studenter eller snåla kolleger?
En bra recension
Idag recenserades Den svarta löparen i Västgöta Tidningar, det vill säga Falköpings Tidning, Skaraborgs Läns Tidning och Västgötabladet. En positiv och välvillig recension. Så här stod det:
Godkänd debut av Kristina Appelqvist
Kristina Appelqvist har klurat ihop en pusseldeckare i högskolemiljö - Den svarta löparen. Det är hennes debut som författare och boken får klart godkänt.
Emma jobbar som rektor på Västgöta universitet i Skövde. Hon är en ung, kvinnlig rektor i ett för övrigt gubbdominerat sammanhang. En morgon upptäcks mordet på sekreteraren Vera, som ingår i ledarstaben för skolan, en medelålders kvinna som ingen tycks ha någon närmare relation till. Gruppen misstänkta mördare är ganska liten, men alla verkar ha alibi. Samtidigt vävs en historia från svunna tider in, och utgrävningarna i Varnhem spelar en avgörande roll i sammanhanget.
Hög igenkänning
Det är lätt att fastna för Den svarta löparen. Inte minst för den extremt höga igenkänningsfaktorn vad gäller inramningen till handlingen - stadmiljöerna i Skövde med sina restauranger, kvälldsoppet i Flämsjön, lunchen på Voda och miljön i och omkring högskolan. Handlingen och personerna är lätta att följa och det märks att författaren har god inblick i ledningsgruppens arbete. Det känns trovärdigt.
Den starkaste scenen, som jag kände att jag inte hade läst tidigare, är när offret hittas. Reaktionen hos personen som upptäcker kroppen upplevde jag som mycket realistiskt skildrat och jag kunde genast se det framför mig. Boken har det som förväntas av en deckare. Spänning, idogt polisarbete och lite hjärta och smärta också. En av sidohistorierna är fint skildrad - en frusen sorg från det förflutna som till slut tinar upp, släpps ut och sedan tillåts försvinna.
Genusperspektiv
Boken har också många intressanta infallsvinklar ur ett genusperspektiv. Bland annat Emmas kamp för att bli accepterad som chef över män som ofta är äldre än hon själv. Och i ett avsnitt måste informatören på skolan överyga sin man om att hennes jobb för en gångs skull är viktigare än hans, när någon ringer från skolan om att dottern är sjuk.
Jag tyckte om att läsa Den svarta löparen och jag kunde inte på förhand räkna ut vem som var mördaren. Upplösningen är spännande, men kanske lite mer osannolik och spektakulär än de övriga kapitlen i boken. Men å andra sidan finns det många mordhistorier ur verkliga livet som skulle stämplas som helt overkliga om någon hade hittat på dem. Så varför inte?
Kristina Appelqvist har fått in en fot i författarvärlden och är redan på gång med nästa bok om Emma och de andra på Högskolan. Utom mördaren då förstås. Den boken väntar jag med spänning på.
Godkänd debut av Kristina Appelqvist
Kristina Appelqvist har klurat ihop en pusseldeckare i högskolemiljö - Den svarta löparen. Det är hennes debut som författare och boken får klart godkänt.
Emma jobbar som rektor på Västgöta universitet i Skövde. Hon är en ung, kvinnlig rektor i ett för övrigt gubbdominerat sammanhang. En morgon upptäcks mordet på sekreteraren Vera, som ingår i ledarstaben för skolan, en medelålders kvinna som ingen tycks ha någon närmare relation till. Gruppen misstänkta mördare är ganska liten, men alla verkar ha alibi. Samtidigt vävs en historia från svunna tider in, och utgrävningarna i Varnhem spelar en avgörande roll i sammanhanget.
Hög igenkänning
Det är lätt att fastna för Den svarta löparen. Inte minst för den extremt höga igenkänningsfaktorn vad gäller inramningen till handlingen - stadmiljöerna i Skövde med sina restauranger, kvälldsoppet i Flämsjön, lunchen på Voda och miljön i och omkring högskolan. Handlingen och personerna är lätta att följa och det märks att författaren har god inblick i ledningsgruppens arbete. Det känns trovärdigt.
Den starkaste scenen, som jag kände att jag inte hade läst tidigare, är när offret hittas. Reaktionen hos personen som upptäcker kroppen upplevde jag som mycket realistiskt skildrat och jag kunde genast se det framför mig. Boken har det som förväntas av en deckare. Spänning, idogt polisarbete och lite hjärta och smärta också. En av sidohistorierna är fint skildrad - en frusen sorg från det förflutna som till slut tinar upp, släpps ut och sedan tillåts försvinna.
Genusperspektiv
Boken har också många intressanta infallsvinklar ur ett genusperspektiv. Bland annat Emmas kamp för att bli accepterad som chef över män som ofta är äldre än hon själv. Och i ett avsnitt måste informatören på skolan överyga sin man om att hennes jobb för en gångs skull är viktigare än hans, när någon ringer från skolan om att dottern är sjuk.
Jag tyckte om att läsa Den svarta löparen och jag kunde inte på förhand räkna ut vem som var mördaren. Upplösningen är spännande, men kanske lite mer osannolik och spektakulär än de övriga kapitlen i boken. Men å andra sidan finns det många mordhistorier ur verkliga livet som skulle stämplas som helt overkliga om någon hade hittat på dem. Så varför inte?
Kristina Appelqvist har fått in en fot i författarvärlden och är redan på gång med nästa bok om Emma och de andra på Högskolan. Utom mördaren då förstås. Den boken väntar jag med spänning på.
torsdag 10 september 2009
Och så har recensionerna börjat komma...
Den här veckan har recensionerna börjat trilla in, inte så många ännu, men de kommer ju inte samtidigt utan då och då en tid framöver.
Det känns kluvet att läsa recensioner. En recensent är en läsare av många och hans eller hennes synpunkter väger egentligen inte tyngre än någon annan läsares. Skillnaden är att recensenten har ett forum för sina åsikter och kan sprida sina tankar till en stor publik.
Några recensenter verkar läsa ganska slarvigt och det verkar som om väldigt mycket i boken går dem förbi. Just därför väljer jag att inte lägga någon möda på att analysera deras texter, utan de får också passera obemärkt förbi.
Men några recensenter tar sitt uppdrag på allvar, och då läser jag med större intresse. Jag gillade recensionen i Borås Tidning:
http://www.bt.se/kultur/recensioner/hog-mysfaktor-i-fangslande-deckare(1511257).gm
Jag tyckte även om recensionen i Dast Magazine:
http://www.dast.nu/recension/den-svarta-loparen
Även recensionen i radio Skaraborg var helt ok:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1938622&BroadcastDate=&IsBlock=
Recensionen i GT får man väl kalla en sågning, men den var uppiggande på ett annat sätt. Äntligen någon som går igång på genusperspektivet i boken! Känns intressant att denne man blev så störd på Emmas sätt att tampas med sina manliga kolleger att han var tvungen att påtala att uppgörelsen med könsmaktsordningen var alltför grundlig.... Måste ha trampat på många ömma tår där!
http://www.gt.se/nyheter/2.1616/1.1700081/raddas-inte-av-den-skojiga-miljon
Det känns kluvet att läsa recensioner. En recensent är en läsare av många och hans eller hennes synpunkter väger egentligen inte tyngre än någon annan läsares. Skillnaden är att recensenten har ett forum för sina åsikter och kan sprida sina tankar till en stor publik.
Några recensenter verkar läsa ganska slarvigt och det verkar som om väldigt mycket i boken går dem förbi. Just därför väljer jag att inte lägga någon möda på att analysera deras texter, utan de får också passera obemärkt förbi.
Men några recensenter tar sitt uppdrag på allvar, och då läser jag med större intresse. Jag gillade recensionen i Borås Tidning:
http://www.bt.se/kultur/recensioner/hog-mysfaktor-i-fangslande-deckare(1511257).gm
Jag tyckte även om recensionen i Dast Magazine:
http://www.dast.nu/recension/den-svarta-loparen
Även recensionen i radio Skaraborg var helt ok:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1938622&BroadcastDate=&IsBlock=
Recensionen i GT får man väl kalla en sågning, men den var uppiggande på ett annat sätt. Äntligen någon som går igång på genusperspektivet i boken! Känns intressant att denne man blev så störd på Emmas sätt att tampas med sina manliga kolleger att han var tvungen att påtala att uppgörelsen med könsmaktsordningen var alltför grundlig.... Måste ha trampat på många ömma tår där!
http://www.gt.se/nyheter/2.1616/1.1700081/raddas-inte-av-den-skojiga-miljon
I radio och tv...
Det har varit mycket uppmärksamhet i media den senaste tiden. Tv4 Skaraborg bevakade till exempel min releasefest och gjorde ett inslag som sändes i samtliga nyhetssändningar nästa dag.
Och ca 7.30 på morgonen dagen efter festen var jag i direktsändning i radio Skaraborg, som ringde upp och ville höra hur releasepartyt avlöpt.
Och idag var jag gäst i "På tu man hand", ett direktsänt program i radio Skaraborg där jag fick berätta om min bok, mitt skrivande och arbetet med bok nummer två.
Här kommer länkar till alla dessa inslag:
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/skaraborg?videoId=1.1181591&renderingdepartment=2.40787
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1930326
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1941977&BroadcastDate=&IsBlock=
(De första minuterna är det nyheter, men sedan kommer jag...)
Och ca 7.30 på morgonen dagen efter festen var jag i direktsändning i radio Skaraborg, som ringde upp och ville höra hur releasepartyt avlöpt.
Och idag var jag gäst i "På tu man hand", ett direktsänt program i radio Skaraborg där jag fick berätta om min bok, mitt skrivande och arbetet med bok nummer två.
Här kommer länkar till alla dessa inslag:
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/skaraborg?videoId=1.1181591&renderingdepartment=2.40787
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1930326
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1941977&BroadcastDate=&IsBlock=
(De första minuterna är det nyheter, men sedan kommer jag...)
På bokhandeln i Mariestad
I tisdags kväll fick jag möjlighet att prata om Den svarta löparen på anrika Kvarströms bokhandel i Mariestad. Ägaren, Kent Jönsson, skulle presentera höstens böcker i "Låna och läs" för intresserade läsare och ville att jag skulle medverka och berätta om min bok. "Låna och läs" består av cirka 60 särskilt utvalda böcker som medlemmar kan låna och läsa och naturligtvis även köpa om de vill. Den svarta löparen är en av dessa 60 böcker. Så jag fick prata i en halvtimme om min bok, övriga 59 presenterades på drygt en timme...
Och efteråt signerade jag naturligtvis åt dem som valde att köpa min bok direkt. Det var en mycket trevlig kväll! Och den 14 oktober återvänder jag till Mariestad, denna gång till Författarafton på teatern tillsammmans med sex andra författare. Vilka fler som kommer är tydligen lite hemligt än så länge, men flera av dem är väldigt kända... Jag återkommer med mer information om detta längre fram.
Och efteråt signerade jag naturligtvis åt dem som valde att köpa min bok direkt. Det var en mycket trevlig kväll! Och den 14 oktober återvänder jag till Mariestad, denna gång till Författarafton på teatern tillsammmans med sex andra författare. Vilka fler som kommer är tydligen lite hemligt än så länge, men flera av dem är väldigt kända... Jag återkommer med mer information om detta längre fram.
torsdag 3 september 2009
Releasefest!!
Orden räcker inte riktigt till för att beskriva releasefesten. Magisk, overklig, helt fantastisk ... är ett sätt att försöka, men det räcker inte. Ibland säger bilder mer än ord. Här kommer några bilder från min fest från Hotell Billingen i Skövde där 170 personer fanns på plats för att fira utgivningen av Den svarta löparen.
På releaefesten släpptes Den svarta löparen...
Min vän Ulrika Carlsson var den första som fick läsa mitt manus. Hennes present ska jag ta emot så snart jag hinner.
En trerättersmiddag i gamla stan i Stockholm... det blir mysigt!
måndag 24 augusti 2009
Bilder från "mordrummet"...
Idag har jag blivit intervjuad av tidningen Skaraborgsbygden. Vi träffades i den miljö där deckaren utspelar sig, nämligen på min arbetsplats Högskolan i Skövde. Vi satt i mitt nuvarande arbetsrum som i boken är ett sammanträdesrum där rektor Emma samlar sin krisledningsgrupp. I mitt arbetsrum råkar det också finnas ett fint gammalt schackspel med vackra schackpjäser i trä. Gissa om "den svarta löparen" kom med på bild...!
Vi gick också en trappa ned och besökte förvaltningsbiblioteket innanför rektors rum, det är här som mordet sker i min fiktiva värld. Jo, det blev bilder också från detta rum, som några av de anställda på Högskolan redan kallas för "mordrummet". Kändes kanske lite makabert att ta bilder just där, men jag påminde mig själv om att mordet faktiskt bara inträffar i min bok, inte på riktigt i den verkliga världen... Och då kändes det ju lite lättare!
Vi gick också en trappa ned och besökte förvaltningsbiblioteket innanför rektors rum, det är här som mordet sker i min fiktiva värld. Jo, det blev bilder också från detta rum, som några av de anställda på Högskolan redan kallas för "mordrummet". Kändes kanske lite makabert att ta bilder just där, men jag påminde mig själv om att mordet faktiskt bara inträffar i min bok, inte på riktigt i den verkliga världen... Och då kändes det ju lite lättare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
