En bra recension

Idag recenserades Den svarta löparen i Västgöta Tidningar, det vill säga Falköpings Tidning, Skaraborgs Läns Tidning och Västgötabladet. En positiv och välvillig recension. Så här stod det:

Godkänd debut av Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvist har klurat ihop en pusseldeckare i högskolemiljö - Den svarta löparen. Det är hennes debut som författare och boken får klart godkänt.

Emma jobbar som rektor på Västgöta universitet i Skövde. Hon är en ung, kvinnlig rektor i ett för övrigt gubbdominerat sammanhang. En morgon upptäcks mordet på sekreteraren Vera, som ingår i ledarstaben för skolan, en medelålders kvinna som ingen tycks ha någon närmare relation till. Gruppen misstänkta mördare är ganska liten, men alla verkar ha alibi. Samtidigt vävs en historia från svunna tider in, och utgrävningarna i Varnhem spelar en avgörande roll i sammanhanget.

Hög igenkänning
Det är lätt att fastna för Den svarta löparen. Inte minst för den extremt höga igenkänningsfaktorn vad gäller inramningen till handlingen - stadmiljöerna i Skövde med sina restauranger, kvälldsoppet i Flämsjön, lunchen på Voda och miljön i och omkring högskolan. Handlingen och personerna är lätta att följa och det märks att författaren har god inblick i ledningsgruppens arbete. Det känns trovärdigt.

Den starkaste scenen, som jag kände att jag inte hade läst tidigare, är när offret hittas. Reaktionen hos personen som upptäcker kroppen upplevde jag som mycket realistiskt skildrat och jag kunde genast se det framför mig. Boken har det som förväntas av en deckare. Spänning, idogt polisarbete och lite hjärta och smärta också. En av sidohistorierna är fint skildrad - en frusen sorg från det förflutna som till slut tinar upp, släpps ut och sedan tillåts försvinna.

Genusperspektiv
Boken har också många intressanta infallsvinklar ur ett genusperspektiv. Bland annat Emmas kamp för att bli accepterad som chef över män som ofta är äldre än hon själv. Och i ett avsnitt måste informatören på skolan överyga sin man om att hennes jobb för en gångs skull är viktigare än hans, när någon ringer från skolan om att dottern är sjuk.

Jag tyckte om att läsa Den svarta löparen och jag kunde inte på förhand räkna ut vem som var mördaren. Upplösningen är spännande, men kanske lite mer osannolik och spektakulär än de övriga kapitlen i boken. Men å andra sidan finns det många mordhistorier ur verkliga livet som skulle stämplas som helt overkliga om någon hade hittat på dem. Så varför inte?

Kristina Appelqvist har fått in en fot i författarvärlden och är redan på gång med nästa bok om Emma och de andra på Högskolan. Utom mördaren då förstås. Den boken väntar jag med spänning på.