Plötsligt händer det!

Klockan är snart ett på natten, men jag har bestämt mig för att skriva mitt första inlägg på min nya blogg innan jag går och lägger mig.

Det är sju veckor sedan Nina Wadensjö, förlagschef på Alfabeta bokförlag, ringer upp mig och berättar att Alfabeta antagit mitt manus "Min lilla vän" och att det ska komma ut som en bok hösten 2009.

När vi avslutar samtalet drabbas jag av en overklighetskänsla. Har detta verkligen hänt? Kan det vara möjligt? Att det händer bara så där, helt oväntat en lördagförmiddag, det som jag hoppats så mycket på? Men min dotter, 13 år, har stått bredvid och lyssnat och hon intygar att samtalet var verkligt, inte en inbillning.

Jag har jobbat så intensivt med mitt manus under så lång tid utan att veta om det någonsin skulle bli antaget. Därför är det svårt att fatta att jag har lyckats! Familjen gläds med mig och ordnar samma kväll en spontan fest här hemma för några av våra nära vänner. Det blir en uppsluppen tillställning med god mat och dryck och jag ombeds läsa några sidor högt ur mitt manus.

Plötsligt, just när stämningen är som gladast, blir jag alldeles kallsvettig. Tänk om någon lurat mig? Om alltsammans är ett skämt? Men hur skulle det ha gått till? Ingen, kanske inte ens min man, har koll på till vilka bokförlag jag skickat mitt manus. Och hon som ringde mig hade alldeles uppenbart läst mitt manus, det framgick ju av vårt samtal. Men tänk om det kanske finns någon som bryter sig in på bokförlag, stjäl manus, läser dem och sedan ringer upp de hoppfulla manusförfattarna och meddelar att de är antagna, som ett tokigt skämt bara?

Jag presenterar denna smått orealistiska men ändå lite oroande tanke för min man, som bara skrattar men påtalar att jag kanske just kläckt intrigen till en ny deckare. Efter en stund kommer jag att tänka på att Nina Wadensjö sa att hon skulle skicka ett mail senare på kvällen som en bekräftelse på vårt samtal. Trots att gästerna fortfarande är kvar, går jag in i e-posten och kan mycket lättad klicka fram det utlovade mailet. Jo, det måste nog vara sant ändå, jag ÄR verkligen antagen.

Tänk, att det ska vara så svårt att tro på att det omöjliga kan ske. Men plötsligt händer det!